etnie respinte un confronto aperto in allar vrüa au in di khesar

Transcript

etnie respinte un confronto aperto in allar vrüa au in di khesar
VENERDÌ
5 settembre 2014
a cura di
Media Alpi
Pubblicità
Istituto Cimbro - Kulturinstitut Lusérn
Tel. 0464-78.96.45
[email protected]
www.istitutocimbro.it
PERIODICO
DELLA MINORANZA
CIMBRA DI LUSERNA
DI SAIT VO LUSÉRN 31
CULTURA TRA LE ROCCE E IL CIELO PICCOLI POPOLI DA TUTTO IL MONDO APRONO ALLA SPERANZA
ETNIE RESPINTE UN CONFRONTO APERTO
Venerdì 22 agosto le minoranze delle Alpi si sono confrontate sul tema
delle etnie respinte. Nella sua preziosa introduzione al dibattito, il direttore dell’ufficio minoranze della
regione Trentino-Südtirol, Sieghard
Gamper, ha evidenziato come molto raramente si ritrovino su di uno
stesso palco così tante minoranze
facenti parte proprio dell’arco alpino; concetto questo ripreso ed ampliato da Ines Cavalcanti della minoranza occitana che una volta ancora ha ribadito la necessità di presentarsi tutti assieme con un’unica voce, per riuscire a portare all’attenzione di una comunità assopita quello che la combattiva donna occitana ha chiamato “Dolore Linguistico”
.
Dopo una intensa mattinata di confronto al pomeriggio le testimonianze di chi ha vissuto sulla propria pelle e sulla pelle dei propri cari il dolore dell’esclusione, Nodreng dal tibet, Wolftraud de Concini tedesca
dei Sudeti e Antonia Arslan, l’autrice de “La Masseria delle Allodole”
che ha portato sul palco, non solo il
genocidio armeno del 1915 ma anche l’attuale condizione di quei martoriati paesi.
Balda di mindarhaitn vennese zo re-
da, vil vert khinta kontàrt von sèll boda dise laüt håm durchgemucht machan, lai ombromm da håm geredet
an åndra zung, odar da håm gehatt
an åndra kultur. Di stòrdje soinz hèrta di gelaichegen; ka schual habar nèt
gemak ren ünsar muatarzung, di mearastn håmaz gespöttlt azpar håm geredet azpe ünsarne müatar un vetar,
bar håm gemucht lugarn zo ståmma
abe vo disan fölk. Bar håmaz gemucht
schemen z’soina åndarst! Allz ditza
iz sichar bar, i khü nèt vo nò, ma haüt
zo tage muchpar no hèrta gian vür zo
C’è un dolore
linguistico nel mondo
di cui occorre prendere
atto. Le parole di Ines
Cavalcanti mettono a
nudo la realtà delle
lingue piccole
kontaranaz dise stòrdje? Beratz nèt
pezzar süachan zo vorstiana mearar
bazta vürkhint in ünsarne famildje,
un in ünsarne lentar? Ombromm ünsarne zungen soin gånt vür vil destrar
balda alle håmaz aukhött un håm ågeheft zo vorliarase balz nemear iz gest
asó? Azpar beratn guat zo rispundra
aft ditza furse vor di zung vo Lusérn
o heveta å a naüga zait, sichar pezzar baz da alt. Azpar bölln khön daz
bar, iz sichar sber soin gespöttlt odar
gehaltet alz fremmege von lentar boda stian nidar nå, ma azpar schaung
bazda vürkhinnt in zèrte mindarhaitn
vodar bèlt allz ditza iz bintsche sachan. Azpar übaleng biavl laüt haüt,
2014, soin inngekhaicht odar vorlìarn
’z lem in Tibet, in Iraq, in Nigeria, un
in sovl åndre plètz vodar bèlt, lai ombromm da ren soi zung un bölln haltn
soi relidjong un kultur, biar in Beleschlånt söllatnaz schemen zo reda.
Di stòrdja vo soinar famildja, bodaz
hatt kontart di schraibaren, belesch
un armena, Antonia Arslan macht
khemmen au di hennehaut, khindar
bograbet lente, tetschan vorprennt pitt
alln in laüt drinn, stòrdje boda alle tage khemmen naüge. Un biar haltn au
ke bar håm vorlort ünsar zung ombromm bar soinanz geschemp? Vo ditza bol schöllaparaz schemen.
Andrea Nicolussi Golo
RACCONTO IN UN MATTINO DI NEBBIA SI RIPETONO GESTI ANTICHI SEMPRE UGUALI
IN ALLAR VRÜA AU IN DI KHESAR
Balda dar månn iz augestånt von
pett, di nacht hatt no inngemudlt in
pèrge, un di khüa soinse nonet gemövart auz von vaüchtn, geborft
soinsa gånt vür zo entrukha åna
pensìare… se. Dar nebl izzese gesoldart un, azma hettat geschauget
gerècht, hettatma gemak barnen di
gaistar bodase soin lugart zbisnen
daz grisate vodar luft un daz baiz
von earst raif, azpe khindar boda
spiln vorporgarle. Dar månn hatt getretet laise affon flòstar vodar milchkhåmmar, asó laise ke di hültzran
gelbarn håm parirt håm di sol pitt
veludo.
Dar bint hatt geloft durch di khesar
åna zo venna nicht boden hatt augehaltet, fukante pa vestadarn ena
lastre. “Dar bint”, hatta übarlekk
dar månn, “sink bol an trauregen
kantzù haut!”
Di simm mistèlln gerest pittar milch
von tage vorå, håm gehatt obarhì
viar vinngar ruam, un dar alt hatta
drinngedunkht an vingar un hatten
abegelèkht golosat. Dena, hattar hergenump di ruamaren un hatt abegeruamt ummana dòpo dar åndar
di mistèlln. Zboa volle zikkln ruam!
I schöllat pròprio bèkslnse dise
zikkln, hattar pensàrt dar alt, segante in ruam boda laise hatt geport
auz durch di taufan. “Furse schöllate khoavan i o allz pitt luminio”, ma
disar iz gest a pensìaro, boda dar
alt hatt lai vorgèzzt, dar hatt gekhesart sidar vürtzekh djar ena nia zo
bèksla nicht; lai milch holtz un
råmm… un lupp un vaür natürlich.
Dar sèll khes gemacht von kasèlln,
pitt alln in ordenje glentze un saubar, hatten parirt soin ena gesmakh.
Vals, pitt plastega. Un azzen net
khemmen est zo böllanen lirnen,
odar zo vennenan auvar von ledji
europee ke er in khes hatten hèrta
gemacht asó, un asó beratar vürgånt
zo machanen sin azta Gottarhear
hettaten gètt gnade.
Verte da earst arbat von tage, dar
månn iz gånt z’zünta ’z vaür. Ja, ’z
hettat bol geschöllt soin dar skotù
zo tüanaz ma, baz bölltar mai, di
altn vorlìarn in slaf, di djungen anvetze… Balda di mòka hatt gegorglt
un dar guat odor von kafè hatt gedekht alle di åndarn, dar månn hatt
gètt an hokar in kentsch zo darbekhase. Ummadar afte bòttadi
kentsch soin khent håm getrunkht
soin kafè, håm augenump in rokh
un in stèkh un soin gånt ber aftz ummana ber afta åndar zo traiba zaur
’z vich, di kolatziù hebatensase
gèzzt balda allz berat gest verte di
zene.
Est di khesar iz gest stille, pinn djung
skotù dar alt månn iz gånt zo nemma di mistèlln vodar milch un ummana afte bòtta hattarse geleart in
di kaldìara, un hatt ågeheft zo bèrmase. Balz iz gest soi zait hattar
gedjukht di lupp. Azpe vor tausankhdar djar, azpe in di zaitn vo Ome-
ro di milch iz khennt djunkat un dena khes, vor tausankhtar djar hèrta di gelaichegen djèste.
In an trauregen tage però allz ditza
hatt augehöart, di kaldìarn pitt luminio, di röaf pitt plastega, di plèttla danidar un afte maurn sin au zöbrest, di lupp garantìrt, hatt gemacht
stèrm di khesar, boda iz khent a
luak vor turistn, a geschèft boda vorkhoaft alladarsòrt .
Ma haüt khemmenda zuar chef von
gåntz Beleschlånt zo macha z’èzza
pinn khes boda da nemear iz.
(ang)
’Z HEFTA Å DI SCHUAL!
Una scuola più felice
è un sogno impossibile?
Asó izta bidar da dar herbest. Ja, furse
bartz no machan a drai tang schümma
bèttar, åntze, sichar bartzese machan,
ma dar summar iz ormai auz pa tür un
iz ena vèrt süachan zo darhaltanen, pezzar grüazanen un khönen: bar sengaz
’z djar boda khint. Ampò alle di stadjongen håm soi guatz un soi letzez. Ma da,
haüt, bille nèt schraim von herbest. Dar
herbest iz di stadjóng boda åhevan di
schualn, un pròpio afte schual böllate
eppaz khön. Nèt ke i hån gehatt asó gearn di schaul vo khinn au, ma schaugante bazda vürkhint haüt zo tage geatzmar
ume ’z hèrtz her allz ummaz. Antånto
balde pasar vorå inar schual un sige alle di maltn augekrotet boda valln, vorsemar: “ma epparummaz hatt nèt gehatt
vorhoazt drai månat arbat in alle di
schualn von Beleschlånt un ke balda di
khindar beratn gekheart in di aule hebatnsa gevuntet allz vornaügart?” Di
schual schöllat soin dar peste platz vodar bèlt, boda di djungen vennen, ma
ubarhaup darkhennen, daz schümma
von lem. Un bia mangsa vennen daz
schümma von lem azta vil schualn gelaichan in an smützplatz? Ombromm
saibar nèt guat alle pittnåndar zo halta
di sachandar öffentlich azpe bar haltn
ünsar haus? Un ’z böllatada nèt soin vil
zo halta a schümmana roas atz vestar,
zo lirna in khindarn zo gebanar bazzar
un zo haltase saubar. Un ’z bart nèt soin
a groaza arbat baizarn an aula un vèrmda eppaz schümmaz boda magare in
tage mage khemmen gebèkslt o.
Ma di maurn soin no daz mindarste, i
gloabe ke, in a schual schöllantsa alle
soin kontent; di schüalar, di maistre, di
segretardje, di bidèlln, anvetze di mearastn soin traure balsa nèt soin zutze un
znicht. Di djungen maistre bizzan nia
biavl da bartn mang stian in da sèll klasse, di altn boda böllatn gian in pensióng
magare dòpo viartzekh, odar mearar,
djar arbat mangda nèt gian, un håm lust
vo nicht mear. Bia magbar gloam, biar
ke di bèlt bart khemmen pezzar azta in
ünsarne schualn saibar nèt guat zo lirna daz schümma von lem? Ber maksen
lirnen ünsarn khindarn? Beln staige barbaparen zoang?
LINGUA UNA FESTA PER LA LINGUA CIMBRA LA PRESENTAZIONE DEL LIBRO DI OXILIA
ANDREA OXILIA VAIRT DAZ ZIMBAR
Presentata lo scorso 24 agosto la silloge di poesie in lingua cimbra di Andrea Oxilia.
L’affascinante struttura di
Maso Spilzi si è dimostrata
più che mai adeguata per un
incontro così ricco di magia
e seduzione. La voce del
poeta ha trovato nelle antiche mura di pietra la sua casa, huam. Presto, ha assicurato il sindaco di Folgaria,
sarà proprio questo il solo
uso dell’antico maso fortificato; la cultura.
Occorre subito dire che forse mai la poesia cimbra ha
goduto un giorno di tale importanza, moltissime le persone presenti e tante le autorità; sindaco e vicesindaco di Folgaria innanzitutto,
L2053105
l’assessore alla cultura della
Provincia di Trento, Tiziano
Mellarini, il vicepresidente
della provincia di Verona
Marco Ambrosini e molte altre. Significativa anche presenza dell’arma dei carabinieri alla quale il poeta cimbro appartiene, Andrea Oxilia è infatti comandante del
Nucleo Operativo e Radiomobile dei carabinieri di Riva del Garda, col grado di tenente. Con una felice sintesi la professoressa Patrizia
Cordin dell’Università di
Trento, ha messo in luce come nella poesia di Oxilia ritorni quasi come un mantra
questa parola: huam, casa,
intesa nel senso più alto di
Madre Patria un unicum di
Madre e Padre. A chi scrive
piace ricordare un papa che
ci ha insegnato che Dio è si
Padre, ma è soprattutto Madre. Nella lirica, infatti, che
sarà premiata domani al prestigioso concorso Mendranze in Poesia, Ime Muotor Alla Madre, anch’essa compresa nella raccolta, il carabiniere poeta ritrova intatto
questo insegnamento.
“Kearn, gasingar tz’abane”
asó hatta gehoazt soin libar
vo poesie Andrea Oxilia boda
schraibet in da zimbar zung
vo Ljetzan ma bobar alle khennen. Ja, khearn, ombromm in
pluat von khlumma folk vorlort, iztada an uantzegar lust:
khearn da huam in an tage.
Huam iz dar platz boda lebet
doi seal, boda lem doine laüt,
huam iz ’z haus vo doin vatar,
vo doinar muatar. Huam iz dar
vatar, huam iz di muatar! Dar
abas von dichtar iz dar abas
vodar ünsarn zung, ma alle
biar bizzan, ke siånka azta
datz abas khintz palle tunkhl
dar mòrgas bart nèt spetn zo
khemma un asó bartz soin vor
ünsar zung o. Azpar soin guat
zo halta gearn di börtar, un azpar alle pittnåndar djunge un
alte vörtparaz nèt zo nützase
ale tage di sunn iz sa augestånt. Lai in zboan mang rettn
a zung azpe da ünsar: di khindar un di dichtar… asó gelaich
tra se. Vorlìarn a zung iz vorlìarn a muatar.
(ang)