etnie respinte un confronto aperto in allar vrüa au in di khesar
Transcript
etnie respinte un confronto aperto in allar vrüa au in di khesar
VENERDÌ 5 settembre 2014 a cura di Media Alpi Pubblicità Istituto Cimbro - Kulturinstitut Lusérn Tel. 0464-78.96.45 [email protected] www.istitutocimbro.it PERIODICO DELLA MINORANZA CIMBRA DI LUSERNA DI SAIT VO LUSÉRN 31 CULTURA TRA LE ROCCE E IL CIELO PICCOLI POPOLI DA TUTTO IL MONDO APRONO ALLA SPERANZA ETNIE RESPINTE UN CONFRONTO APERTO Venerdì 22 agosto le minoranze delle Alpi si sono confrontate sul tema delle etnie respinte. Nella sua preziosa introduzione al dibattito, il direttore dell’ufficio minoranze della regione Trentino-Südtirol, Sieghard Gamper, ha evidenziato come molto raramente si ritrovino su di uno stesso palco così tante minoranze facenti parte proprio dell’arco alpino; concetto questo ripreso ed ampliato da Ines Cavalcanti della minoranza occitana che una volta ancora ha ribadito la necessità di presentarsi tutti assieme con un’unica voce, per riuscire a portare all’attenzione di una comunità assopita quello che la combattiva donna occitana ha chiamato “Dolore Linguistico” . Dopo una intensa mattinata di confronto al pomeriggio le testimonianze di chi ha vissuto sulla propria pelle e sulla pelle dei propri cari il dolore dell’esclusione, Nodreng dal tibet, Wolftraud de Concini tedesca dei Sudeti e Antonia Arslan, l’autrice de “La Masseria delle Allodole” che ha portato sul palco, non solo il genocidio armeno del 1915 ma anche l’attuale condizione di quei martoriati paesi. Balda di mindarhaitn vennese zo re- da, vil vert khinta kontàrt von sèll boda dise laüt håm durchgemucht machan, lai ombromm da håm geredet an åndra zung, odar da håm gehatt an åndra kultur. Di stòrdje soinz hèrta di gelaichegen; ka schual habar nèt gemak ren ünsar muatarzung, di mearastn håmaz gespöttlt azpar håm geredet azpe ünsarne müatar un vetar, bar håm gemucht lugarn zo ståmma abe vo disan fölk. Bar håmaz gemucht schemen z’soina åndarst! Allz ditza iz sichar bar, i khü nèt vo nò, ma haüt zo tage muchpar no hèrta gian vür zo C’è un dolore linguistico nel mondo di cui occorre prendere atto. Le parole di Ines Cavalcanti mettono a nudo la realtà delle lingue piccole kontaranaz dise stòrdje? Beratz nèt pezzar süachan zo vorstiana mearar bazta vürkhint in ünsarne famildje, un in ünsarne lentar? Ombromm ünsarne zungen soin gånt vür vil destrar balda alle håmaz aukhött un håm ågeheft zo vorliarase balz nemear iz gest asó? Azpar beratn guat zo rispundra aft ditza furse vor di zung vo Lusérn o heveta å a naüga zait, sichar pezzar baz da alt. Azpar bölln khön daz bar, iz sichar sber soin gespöttlt odar gehaltet alz fremmege von lentar boda stian nidar nå, ma azpar schaung bazda vürkhinnt in zèrte mindarhaitn vodar bèlt allz ditza iz bintsche sachan. Azpar übaleng biavl laüt haüt, 2014, soin inngekhaicht odar vorlìarn ’z lem in Tibet, in Iraq, in Nigeria, un in sovl åndre plètz vodar bèlt, lai ombromm da ren soi zung un bölln haltn soi relidjong un kultur, biar in Beleschlånt söllatnaz schemen zo reda. Di stòrdja vo soinar famildja, bodaz hatt kontart di schraibaren, belesch un armena, Antonia Arslan macht khemmen au di hennehaut, khindar bograbet lente, tetschan vorprennt pitt alln in laüt drinn, stòrdje boda alle tage khemmen naüge. Un biar haltn au ke bar håm vorlort ünsar zung ombromm bar soinanz geschemp? Vo ditza bol schöllaparaz schemen. Andrea Nicolussi Golo RACCONTO IN UN MATTINO DI NEBBIA SI RIPETONO GESTI ANTICHI SEMPRE UGUALI IN ALLAR VRÜA AU IN DI KHESAR Balda dar månn iz augestånt von pett, di nacht hatt no inngemudlt in pèrge, un di khüa soinse nonet gemövart auz von vaüchtn, geborft soinsa gånt vür zo entrukha åna pensìare… se. Dar nebl izzese gesoldart un, azma hettat geschauget gerècht, hettatma gemak barnen di gaistar bodase soin lugart zbisnen daz grisate vodar luft un daz baiz von earst raif, azpe khindar boda spiln vorporgarle. Dar månn hatt getretet laise affon flòstar vodar milchkhåmmar, asó laise ke di hültzran gelbarn håm parirt håm di sol pitt veludo. Dar bint hatt geloft durch di khesar åna zo venna nicht boden hatt augehaltet, fukante pa vestadarn ena lastre. “Dar bint”, hatta übarlekk dar månn, “sink bol an trauregen kantzù haut!” Di simm mistèlln gerest pittar milch von tage vorå, håm gehatt obarhì viar vinngar ruam, un dar alt hatta drinngedunkht an vingar un hatten abegelèkht golosat. Dena, hattar hergenump di ruamaren un hatt abegeruamt ummana dòpo dar åndar di mistèlln. Zboa volle zikkln ruam! I schöllat pròprio bèkslnse dise zikkln, hattar pensàrt dar alt, segante in ruam boda laise hatt geport auz durch di taufan. “Furse schöllate khoavan i o allz pitt luminio”, ma disar iz gest a pensìaro, boda dar alt hatt lai vorgèzzt, dar hatt gekhesart sidar vürtzekh djar ena nia zo bèksla nicht; lai milch holtz un råmm… un lupp un vaür natürlich. Dar sèll khes gemacht von kasèlln, pitt alln in ordenje glentze un saubar, hatten parirt soin ena gesmakh. Vals, pitt plastega. Un azzen net khemmen est zo böllanen lirnen, odar zo vennenan auvar von ledji europee ke er in khes hatten hèrta gemacht asó, un asó beratar vürgånt zo machanen sin azta Gottarhear hettaten gètt gnade. Verte da earst arbat von tage, dar månn iz gånt z’zünta ’z vaür. Ja, ’z hettat bol geschöllt soin dar skotù zo tüanaz ma, baz bölltar mai, di altn vorlìarn in slaf, di djungen anvetze… Balda di mòka hatt gegorglt un dar guat odor von kafè hatt gedekht alle di åndarn, dar månn hatt gètt an hokar in kentsch zo darbekhase. Ummadar afte bòttadi kentsch soin khent håm getrunkht soin kafè, håm augenump in rokh un in stèkh un soin gånt ber aftz ummana ber afta åndar zo traiba zaur ’z vich, di kolatziù hebatensase gèzzt balda allz berat gest verte di zene. Est di khesar iz gest stille, pinn djung skotù dar alt månn iz gånt zo nemma di mistèlln vodar milch un ummana afte bòtta hattarse geleart in di kaldìara, un hatt ågeheft zo bèrmase. Balz iz gest soi zait hattar gedjukht di lupp. Azpe vor tausankhdar djar, azpe in di zaitn vo Ome- ro di milch iz khennt djunkat un dena khes, vor tausankhtar djar hèrta di gelaichegen djèste. In an trauregen tage però allz ditza hatt augehöart, di kaldìarn pitt luminio, di röaf pitt plastega, di plèttla danidar un afte maurn sin au zöbrest, di lupp garantìrt, hatt gemacht stèrm di khesar, boda iz khent a luak vor turistn, a geschèft boda vorkhoaft alladarsòrt . Ma haüt khemmenda zuar chef von gåntz Beleschlånt zo macha z’èzza pinn khes boda da nemear iz. (ang) ’Z HEFTA Å DI SCHUAL! Una scuola più felice è un sogno impossibile? Asó izta bidar da dar herbest. Ja, furse bartz no machan a drai tang schümma bèttar, åntze, sichar bartzese machan, ma dar summar iz ormai auz pa tür un iz ena vèrt süachan zo darhaltanen, pezzar grüazanen un khönen: bar sengaz ’z djar boda khint. Ampò alle di stadjongen håm soi guatz un soi letzez. Ma da, haüt, bille nèt schraim von herbest. Dar herbest iz di stadjóng boda åhevan di schualn, un pròpio afte schual böllate eppaz khön. Nèt ke i hån gehatt asó gearn di schaul vo khinn au, ma schaugante bazda vürkhint haüt zo tage geatzmar ume ’z hèrtz her allz ummaz. Antånto balde pasar vorå inar schual un sige alle di maltn augekrotet boda valln, vorsemar: “ma epparummaz hatt nèt gehatt vorhoazt drai månat arbat in alle di schualn von Beleschlånt un ke balda di khindar beratn gekheart in di aule hebatnsa gevuntet allz vornaügart?” Di schual schöllat soin dar peste platz vodar bèlt, boda di djungen vennen, ma ubarhaup darkhennen, daz schümma von lem. Un bia mangsa vennen daz schümma von lem azta vil schualn gelaichan in an smützplatz? Ombromm saibar nèt guat alle pittnåndar zo halta di sachandar öffentlich azpe bar haltn ünsar haus? Un ’z böllatada nèt soin vil zo halta a schümmana roas atz vestar, zo lirna in khindarn zo gebanar bazzar un zo haltase saubar. Un ’z bart nèt soin a groaza arbat baizarn an aula un vèrmda eppaz schümmaz boda magare in tage mage khemmen gebèkslt o. Ma di maurn soin no daz mindarste, i gloabe ke, in a schual schöllantsa alle soin kontent; di schüalar, di maistre, di segretardje, di bidèlln, anvetze di mearastn soin traure balsa nèt soin zutze un znicht. Di djungen maistre bizzan nia biavl da bartn mang stian in da sèll klasse, di altn boda böllatn gian in pensióng magare dòpo viartzekh, odar mearar, djar arbat mangda nèt gian, un håm lust vo nicht mear. Bia magbar gloam, biar ke di bèlt bart khemmen pezzar azta in ünsarne schualn saibar nèt guat zo lirna daz schümma von lem? Ber maksen lirnen ünsarn khindarn? Beln staige barbaparen zoang? LINGUA UNA FESTA PER LA LINGUA CIMBRA LA PRESENTAZIONE DEL LIBRO DI OXILIA ANDREA OXILIA VAIRT DAZ ZIMBAR Presentata lo scorso 24 agosto la silloge di poesie in lingua cimbra di Andrea Oxilia. L’affascinante struttura di Maso Spilzi si è dimostrata più che mai adeguata per un incontro così ricco di magia e seduzione. La voce del poeta ha trovato nelle antiche mura di pietra la sua casa, huam. Presto, ha assicurato il sindaco di Folgaria, sarà proprio questo il solo uso dell’antico maso fortificato; la cultura. Occorre subito dire che forse mai la poesia cimbra ha goduto un giorno di tale importanza, moltissime le persone presenti e tante le autorità; sindaco e vicesindaco di Folgaria innanzitutto, L2053105 l’assessore alla cultura della Provincia di Trento, Tiziano Mellarini, il vicepresidente della provincia di Verona Marco Ambrosini e molte altre. Significativa anche presenza dell’arma dei carabinieri alla quale il poeta cimbro appartiene, Andrea Oxilia è infatti comandante del Nucleo Operativo e Radiomobile dei carabinieri di Riva del Garda, col grado di tenente. Con una felice sintesi la professoressa Patrizia Cordin dell’Università di Trento, ha messo in luce come nella poesia di Oxilia ritorni quasi come un mantra questa parola: huam, casa, intesa nel senso più alto di Madre Patria un unicum di Madre e Padre. A chi scrive piace ricordare un papa che ci ha insegnato che Dio è si Padre, ma è soprattutto Madre. Nella lirica, infatti, che sarà premiata domani al prestigioso concorso Mendranze in Poesia, Ime Muotor Alla Madre, anch’essa compresa nella raccolta, il carabiniere poeta ritrova intatto questo insegnamento. “Kearn, gasingar tz’abane” asó hatta gehoazt soin libar vo poesie Andrea Oxilia boda schraibet in da zimbar zung vo Ljetzan ma bobar alle khennen. Ja, khearn, ombromm in pluat von khlumma folk vorlort, iztada an uantzegar lust: khearn da huam in an tage. Huam iz dar platz boda lebet doi seal, boda lem doine laüt, huam iz ’z haus vo doin vatar, vo doinar muatar. Huam iz dar vatar, huam iz di muatar! Dar abas von dichtar iz dar abas vodar ünsarn zung, ma alle biar bizzan, ke siånka azta datz abas khintz palle tunkhl dar mòrgas bart nèt spetn zo khemma un asó bartz soin vor ünsar zung o. Azpar soin guat zo halta gearn di börtar, un azpar alle pittnåndar djunge un alte vörtparaz nèt zo nützase ale tage di sunn iz sa augestånt. Lai in zboan mang rettn a zung azpe da ünsar: di khindar un di dichtar… asó gelaich tra se. Vorlìarn a zung iz vorlìarn a muatar. (ang)